Jag minns inte vilken dag det var. Inte vilket väder det var. Vad jag åt till frukost. Vad jag gjorde innan träningen eller vad jag gjorde när jag kom hem.
(Läs mer…)

Falkenberg. Industriområde. Bakom en Jet mack. Jag hade lite problem att hitta och för varje gång min digitalklocka skiftade siffror närmare 18.00, desto mer stressad blev jag. 17.55 hittade jag till sist industrilokalen med skylten på. Väl inne bytte jag om, öppnade dörren till träningslokalen och möttes av denna synen. Jag blev genast på gott humör. All stress jag hade känt var med ens som bortblåst. Denna fräscha, rymliga upplysta lokal som badade i ett hav av blåa mattor fick mig att le. Det fanns även en ovanvåning där nybörjarna höll till.
(Läs mer…)

Halmstad. Västkusten. Sveriges framsida. Hem till ett mediokert fotbollslag, ett helt fantastiskt bibliotek och en hel drös, nej två tre drösar vackra kvinnor. Och så ja just det, en MMA klubb.

Jag promenerade till fots längs en gata som aldrig tycktes ta slut. När den väl till sist gjorde det frågade jag första personen jag såg efter Halmstads MMA klubb. Ja det är här sa han och pekade på en träbyggnad som såg ut som en blandning av en gammal skolbarack och ett klubbhus för en viss typ av motorcykelklubb. Peter som han hette, var dagens tränare och jag förklarade mitt ärende medens vi gick in och bytte om.
(Läs mer…)

I Varberg lyste solen sådär härligt som den gör när våren bestämt sig för att dra bort gardinerna en smula och titta ut genom fönstret för att se om det är dags att kanske ta sig en promenad. Jag hade lånat cykel på hotellet och åkte runt Varbergs fästning försökte jag bestämma mig om jag skulle träna Thai eller BJJ. För vad jag kunde utröna av internet så fanns det ingen renodlad MMA-klubb i Varberg. Jag kände mig, det mjuka vädret till trots, lite sugen på att sparka på någon och bestämde mig för att hitta Varbergs Muay Thai. Detta var helt omöjligt. Det fanns en hemsida med adress och träningstider men problemet var bara att det inte låg någon klubb på angivna adressen. Inte heller visste turistförmedlingen eller gemene man på gatan nånting om någon thaiboxningsklubb. Så är det ibland, eller ganska ofta i små städer, vilket jag alltid förundrats över då man i små städer ju har utmärkta chanser att synas mer. I framtiden hoppas jag hitta klubben och träna där, men just denna dagen så slutade det med mycket cyklande och en del svärande, sen gav jag upp och åkte till BJJ-klubben.
(Läs mer…)

Efter en hemsk bilfärd på x antal timmar, kom vi fram till Kalmar. Innan dess var det enda jag visste om Kalmar att de hade knepig dialekt och att de med en tråkig spelstil lyckats vinna Allsvenskan förra året.

Väl framme konstaterade jag snabbt att Kalmar är en av de vackrare städer i Sverige. Små pittoreska gator, stråk och gränder, torg små hus och ett vackert slott. Tyvärr fick jag inte chansen att njuta så mycket av staden. Vi kom torsdag kväll och skulle åka direkt efter matiné föreställningen på fredag. Dessutom var jag ju tvungen att ligga i en källare med andra svettiga män och diskutera hur man bäst och snabbast kunde bryta armen av någon.

Jag checkade in på frimurarhotellet och efter en del svärande över att deras internet kostade en massa pengar, svalde jag min ilska och googlade ”kampsport Kalmar” (eller dyl) och hittade en sida med en adress. Träningen började kl 19. Klockan var 18.54. Likt Lola i filmen ”Spring Lola”, Rents i trainspotting eller varför inte Rashad Evans i buren, sprang jag för kung och fosterland. I en stad man inte har varit i förut kan det vara svårt att hitta, så jag sprang fel ett par gånger. För att citera ett av mina favorit citat ifrån filmens värld: ”I ran until my muscles burned and my veins pumped battery acid…then I ran some more”. Tills slut hittade jag skolan, men alla dörrar var låsta, men som tur var hade en franska vikarie jobbat över och släppte in mig och pekade vart källaren låg.
(Läs mer…)