Hem » Arkiv

Inlägg i kategorin Svensk MMA

9 januari 2010 kl.14:06 av Joakim Borgudd | 7 kommentarer

UFC-veteranen Hermes Franca har via sin manager meddelat att han har gått sin sista match skriver MMAweekly. Frågan blir då vem Per Eklund ska möta i sin kommande match, han var planerad att möta Franca i Kanada 26 februari men verkar nu stå utan motståndare.

Den 35 år gamle Franca kom fram till beslutet efter gårdagens förlust mot Eric Wisely i en lokal gala. En av anledningarna ska vara att hans kropp tagit mycket stryk under åren. Franca var tidigare mästare i WEC och gick även många matcher i UFC mot bra motstånd. Där vann fem av elva matcher och totalt har han ett record på 19-8. Bland hans segrar hittar man namn som Caol Uno, Nate Diaz och Jamie Varner.

28 december 2009 kl.13:09 av Joakim Borgudd | 7 kommentarer

mmabloggintervju

En viktig del av MMABloggen är de intervjuer vi gör med svenska och internationella fighters. När nu 2009 går mot sitt slut tänkte jag att en sammanställning av årets skörd vore på sin plats. Gå vidare för att se en lista över årets alla intervjuer och passa på att läsa igenom de guldkorn du missat eller återupplev det du gillade.
(Läs mer…)

25 december 2009 kl.15:01 av Patrick Jenkinson | 25 kommentarer
Per Eklund matchas mot Hermes Franca

Per Eklund gick senast match vid UFC 95 mot Evan Dunham och matchen slutade (som de flesta av oss är smärtsamt medvetna om) med en förlust för svensken samt att Eklund förlorade sitt kontrakt med UFC. Efter matchen har det varit tyst kring Eklund och vissa rapporter har hävdat att han bland annat varit i USA och tränat med Team Quest.
(Läs mer…)

17 december 2009 kl.07:36 av Patrick Jenkinson | Inga kommentarer

Som ni tidigare kunnat läsa så gick Musse Hasselvall match i helgen på Bushido Challenge där han tyvärr förlorade via enigt domslut mot Paul McVeigh. MMABloggen har ännu inte lyckats få tag på Musse för en kommentar men följande kunde man läsa på Usama Aziz hemsida som var med Musse.

Har aldrig sett Musse i så bra form som inför denna tävling. Vi körde mittzar i 5min ronder och han var helt oberörd efter. Inför matchen när Senan höll plattor small det på ordentligt när han slog. Allt såg lovade ut inför hans möte med den något större och starkare Paul Mcveigh. Detta märktes när de båda stod redo för att köra igång i buren. Det skiljer en viktklass och det gör mycket i dessa lätta vikter. Att han även är 1:a rankad i Europa gör inte uppgiften lättare. Gongongen är igång och de tradas slag och man känner lite på varandra. Musse blir efter någon minut nedtagen. Paul får utrymme och träffa Musse med sina armbågar och för en kort sekund slocknar Musse och jag tror matchen kommer ta slut där. Men han kommer till liv och får tillbaks kontrollen. Det märks att Musse och skakad men han visar ingen tendens till att ge upp. Matchen körs i alla 3ronder. Musse minns att han var borta minst 3gånger under matchen. Det är första gången han kör i bur och armbågar och det är annorlunda mot de Svenska reglerna. Trots att Paul vann samtliga ronder gör Musse sin bästa och tuffaste match någonsin. Han visar ett krigarhjärta av att inte ge upp. Han visade hög internationell klass stående men framförallt på marken. Om han kör i sin rätta vikt så håller han hög världsnivå och jag har svårt att se någon slå han i Europa.

När Musse vann matchen mot Mark Connor på Superior Challenge 3 så sa han direkt efteråt att det skulle vara hans sista framträdande i ringen. Vi får hoppas att förlusten ger motsatt effekt och att Musse är fortsatt sugen på att ägna sig åt MMA.

14 december 2009 kl.23:59 av Patrick Jenkinson | 13 kommentarer
Battle of Botnia II – Mitt perspektiv

DSCN9979_3x2

Jag har endast varit i Umeå ett fåtal gånger men det var enkelt att hitta då Gammliahallen och Battle of Botnia då strålkastarnas ljus svepte över träden och himmelen för att markera att det snart var dags för underhållning av hög klass. När jag väl kommit in och förbi alla nervösa funktionärer och tog plats på pressläktaren så började sätena i hallen att fyllas och det var glädjande att se mycket kvinnor i publiken då detta kan tolkas som ett tecken att publikbasen för MMA fortsätter att både bli bredare och djupare.

Battle of Botnia II inleds med att konferenciern kommer in på en skoter till kända UFC-toner och jag måste erkänna att jag tyckte det var charmigt á la Västerbotten. Alla fighters kommer in en och en och presenterade sig till pampig musik och efter att sponsorerna fått sin tid så sätter galan igång.

Sebastian Eriksson vs Andreas Ståhl
Redan från start råder det ingen tvekan om att dessa två vill vara i ringen och att båda försöker att etablera dominans. En tidig spark i skrevet på Eriksson gör att matchen stannar av för en stund men den återupptas snabbt. I de vilda utväxlingarna upplever jag att Eriksson får in mer rena träffar men det är ända han som väljer att söka klinchen då Ståhl skakat honom med slag. Erikssons skrev får ytterligare ett besök av en spark och denna gång väljer domaren att dra ett poäng från Ståhl. Ståhl ser trött ut i slutet av ronden men får nya adrenalinkickar som håller honom aktiv. Jag anser att Ståhl vinner ronden men poängavdraget gör att ställningen bör vara 9-9.

I andra rondens inledning delas många enkelslag ut och kombinationerna uteblir men när väl Ståhl får fäste så behandlar han sin motståndare som en boxningsbag. Även om det är underhållande att se honom svinga i sann Chute Boxe-anda så blir jag orolig att Eriksson med ett eller flera raka slag kommer att sänka Ståhl, men så är inte fallet då han är fullt upptagen med att skydda sig. Matchen går till mattan och det är Ståhl som är överst medan Eriksson letar efter lås. Matchen avslutas stående och ännu en rond tas hem av Ståhl. Ståhl verkar vara den tröttare av dem två men båda har gjort sin morgonlöpning och Paolo Roberto hade varit stolt.

I tredje kämpar sig Ståhl till en nedtagning men i mitt tycke fokuserar Ståhl för mycket på slag mot huvudet istället för att variera med slag mot kroppen vilket gör det enklare för Eriksson att försvara sig. Eriksson fortsätter att leta submission men det är Ståhl som är dominanten i ronden och det är även så domarna ser matchen då de ger Ståhl vinsten.

Samuel Alm vs David Häggström
Även denna match inleds med våld mot skrev och medan Häggström vilar så får Alm poängavdrag. Något förvånande med poängavdraget då det inte verkade vara avsiktligt men domaren kanske har förra matchen färskt i minne. Häggström etablerar snabbt toppositon på marken och efter att Alm blivit utplattad och fått motta en mängd slag så väljer domaren att bryta. Röster höjs att matchen borde ha stoppats tidigare på grund av det var en lång sekvens av obesvarade slag men under en intervjun med domaren är han säker på sin bedömning (vilket känns bra) då Alm försökte kämpa emot hela tiden.

Mark Connor vs Thomas Bäck
Bäck välkomnar skotten genom att servera den första smällen och de hamnar sedan i klinch. Båda kämpar om positionerna och Bäck hamnar på rygg. Men väl nere så har Bäck sänkt in en giljotin och Connor klappar frenetiskt och domaren bryter matchen. Matchens snabba avslut är ett faktum och Umeåpubliken är i extas. Connor verkar riktigt missnöjd med sin prestation och kör ett hammarslag i mattan men verkar ta det med ro efter att få ha kylt av sig. Bäck skiner av lycka och verkar knappt tro att det är sant att det gick så fort.

Ivan Buchinger vs Hamid Corassani
Redan när de ska hälsa på varandra i ringen inför matchen ser man de iskalla blickarna och publiken och jag får en föraning om att vi bara är sekunder från allvaret i ringen. Mycket riktigt visar Buchinger i första ronden att han har tunga händer och utväxlingarna är vackra och underhållande. Corassani är den som styr matchen med sin brottning och han lyckas även med nedtagningar och i mitt tycke räcker det för att han tar hem ronden.

I andra ronder märker man av att Corassani är tröttare men Buchinger händer fortsätter vara tunga och de kommer med onda avsikter. Corassani gör det smarta och kontrollerar matchen med sin starkare brottning och under långa stunder är han på topp medan Buchinger är imponerande snabb och effektiv med händerna från ryggläge.

I inledningen av tredje ronden är det mer av samma och Corassani visar att han rutinen att veta vart han ska föra matchen för att få det mest fördelaktiga läget för honom. Mot slutet är dock Corassanis tank nästan helt slut och Buchinger visar varför han är obesegrad genom att verkligen låta händerna flyga. Corassani blir inklämd i hörnet med Buchinger över sig och slag efter slag träffar svensken hårt. Mot slutet försöker sig Buchinger på någon form av strypning (svårt att se från min position på läktaren) och när ronden är slut så reser sig Buchinger men det är tydligt att Corassani är eller i alla fall hamnar i en annan form av medvetande (svårt att bedöma från läktaren om han är medvetslös eller bara helt slutkörd). Assan Njie och Joakim Engberg lyfter Corassani och det känns som att han är på en annan planet och lagkamraterna får sig ett gott skratt. Corassani ler mot publiken och han är kanske på samma plöjda åker som Bäck en gång besökte. Buchinger är mycket besviken när vinsten tilldelas göteborgaren och delar av publiken buar. Vinsten går helt riktigt till Corassani utifrån att domaren bedömt att han inte var ute när ronden var slut och han vann tveklöst första och andra ronden medan tredje gick till Buchinger. Jag tycker att buandet var respektlöst.

Matt Thorpe vs Tor Troeng
Thorpe kommer in till tonerna av Necro och Troeng kontrar med åskskurar, publikens jubel och mörka metal-toner. Publiken vet att en bra match väntar och själv är jag mycket nervös då jag vill se en vinst för Troeng samtidigt som jag förstår att det inte kommer vara enkelt på något sätt.

Thorpe inleder med att visa sin styrka och slagen som landar skakar Troeng ordentligt. Hemmasonen har dock fortfarande sinnesnärvaro nog att söka klinchen och där återfår han klarheten att fortsätta matchen. Utväxlingarna fortsätter och Troeng söker smart nog skydd i klinchen när utbytet av slag inte varit till hans fördel. Thorpe lossar oavsiktligt ett knä i skrevet på Tor som får en kort stund att vila. Matchen återstartas och Thorpe släpper iväg en kombination med slag och en spark som får Troeng ur balans. Thorpe dyker ner på Troeng som ligger på mattan för att påbörja en gnp-offensiv från topposition. Efter en serie av slag väljer Thorpe att resa sig upp då det är uppenbart att Troeng söker efter en submssion från ryggläge. Efter en lång klinch sliter Troeng ner Thorpe och hamnar i sidoläge, väl där så låses kimuran och publiken svarar med ett öronbedövande jubel. Jag skriker mig hes av lycka. Underbart.