Hem » Reportage

Den som kan gå efter träningen, släcker efter sig

1 maj 2009 kl.13:45 av Alexander Öhrstrand | Inga kommentarer

Halmstad. Västkusten. Sveriges framsida. Hem till ett mediokert fotbollslag, ett helt fantastiskt bibliotek och en hel drös, nej två tre drösar vackra kvinnor. Och så ja just det, en MMA klubb.

Jag promenerade till fots längs en gata som aldrig tycktes ta slut. När den väl till sist gjorde det frågade jag första personen jag såg efter Halmstads MMA klubb. Ja det är här sa han och pekade på en träbyggnad som såg ut som en blandning av en gammal skolbarack och ett klubbhus för en viss typ av motorcykelklubb. Peter som han hette, var dagens tränare och jag förklarade mitt ärende medens vi gick in och bytte om.

Ingången till lokalen var mörk och betongen som träffade mina fötter efter jag tagit av mig skorna var kall och hård. En smal korridor ledde fram till olika dörrar och längst in låg själva ”the killing floor” så att säga. Precis intill låg ett mötesrum med kök som överblickade träningsutrymmet genom ett stort plexiglas fönster. Skådespelare som jag är kunde jag inte låta bli att genast fantisera ihop en filmscen där ett gäng maffiosos satt och hade möte medans det slogs för fulla muggar i lokalen bredvid. Men självklart hade detta inget med verkligheten att göra, men ibland skenar min fantasi iväg bara. Men vi gör väl det vi är bäst på här i världen. Det är väl därför jag är skådespelare och Anderson Silva är fighter.

Lokalen delas med Halmstad brottningsklubb och detta märktes inte minst på mattorna. de var mycket mjukare än vanliga Bjj/MMA mattor. Uppvärmingen var varierad, pulsträning, räkor, kullerbyttor men även en del sparkövningar. Peter som har en bakgrund inom Thai-Boxning var väldigt duktig på att sätta ihop roliga och nyttiga övningar. Vi arbetade mycket med varandra, sparkade lågsparkar och frontsparkar på varandra utan skydd. Men fokus låg hela tiden på rörlighet och teknik. Släpp in din partner, låt honom /henne träffa med teknikerna och försök similera en fight utan att gå på kraft.

Jag märker nu i denna stund när jag sitter och skriver, att jag har svårt att veta vad jag ska skriva. När jag försöker minnas har jag svårt att greppa träningspasset. Det var nämligen nog ett av de roligaste passen jag tränat. Det innefattade så mycket. Mycket handlade också om de jag tränade med. Alla var lyhörda, träningsvilliga och på gott humör. Peters instruktörsstil var också härlig. Alla bytte ofta partner och han själv var hela tiden med och tränade och coachade. Sen var det nog också för att vi fick prova på alla moment inom MMA. Vi hade stående, liggande och sen helt plötsligt sa Peter; ”Du kan låna ett par shooto handskar därinne”. Sen var det shootfighting sparring! Jag hade aldrig gjort det förrut. Innan har det bara varit stående med boxningshanskar och sen SW barhänt på marken. Att få blanda allting och dessutom lägga till brottning var för att citera askungen: Alldeles…alldeles…alldeles underbart. Det fria flödet var det som var roligast och varför jag gillar MMA.

Men inget kunde toppa det som komma skulle. Det enda som saknas inom shooto är ju förståss…Ground and Pound! Jag trodde inte det skulle vara så spännande som det faktiskt var. Att slåss liggande var nånting alldeles speciellt. Och mycket svårare än vad det ser ut när man ser det på tv. Det var inte altid helt lätt att få loss händerna till att slå och man träffade inte alltid heller. Normalt sätt när man kör SW-sparring kan jag ibland bli frustrerad över att man kanske inte lyckas svepa motståndaren eller att de lägger tyngd på dig och du känner att ingenting händer, så brukar jag önska att jag fick slå lite. Att äntligen få göra det var hur roligt som helst. Mina språkliga kunskaper räcker inte till för att beskriva, det är en sån sak man måste uppleva. Det enda jag säger är att det var kul att slå på den som ligger ner, att bli slagen av den som ligger, att ligga underst och bli slagen och att ligga underst och slå tillbaks. Hur man än skivade det så var det kul.

Vi avslutade med stretching, snack, skämt och en foto session.

Tack till klubben för denna upplevelse. Hoppas på att få komma tillbaka och träna mer.

Tack till er läsare och all uppskattning ni visar.

//Alexander ”on tour” Öhrstrand.

P.S. Jag sa till alla att de fick ta bilder när de ville under träningspasset. Jag säger inte att de var partiska, jag säger bara att när jag satte submissions, då var det minsann ingen som fotograferade nånting. D.S.

Lämna kommentar!

Följ kommentarerna via RSS.

* Obligatoriska fält

MMABloggen har stöd för Gravatars. För att skaffa din egna Gravatar, registrera dig på http://www.gravatar.com.