Hem » Reportage

Siam Club. Muay Thai. Mariestad.

25 september 2008 kl.22:03 av Alexander Öhrstrand | Inga kommentarer

Thaiboxningen har ju mer eller mindre blivit en central del i den stående fightingen inom MMA, i alla fall enligt mig, så är den lite luriga, mjuka stilen, kombinerat med dess enkelhet och hårdhet ett väldigt effektivt vapen, och då kändes det helt rätt att besöka Siam Muay Thai Club för ett pass. Båda huvudtränarna var bortresta, men när jag pratade med en av dom på telefon så sa han att det bara var att gå ner och köra.

Klubben håller till på en skola, i en övergiven gymnastiksal som de delar med brandmännen. Brandmännen väljer oftast att inte ta av sig skorna när de använder lokalen och det var således smutsigare än vad annars ett golv på en gympa-sal brukar vara. Lokalen är sliten, färgen flagnar här och var på väggarna och varken ljus eller värmen fungerar. I denna lokal samlades ca 20 personer under tystnad, samtliga barfota, endast iklädda shorts och t-shirt.

Uppvärmningen sköttes till en början individuellt, där man joggade eller hoppade rep. När jag var varm och trodde att vi skulle börja slagträning, då började den gemensamma uppvärmningen. Lång och grundlig fys till en början, sedan hälsade vi på Jocke, den mest erfarne som ledde träningen. Man hälsade på thailändska. Till tonerna av klassisk thailändsk Muay Thai musik skuggboxades vi på ett led från sida till sida över lokalen. Man instruerades att hålla boxningen i takt med musiken, om den ökade, så ökade ditt tempo, visualisera motståndaren, slå inte på måfå, var mjuk. Alltid gjordes i ronder, man skuggboxades i takt till musik i en rond, sen armhävningar och situps, sen nästa rond. Uppvärmningen och fysen var en del av träningen, mycket mer än ett ”nödvändigt ont” för att inte få skador. När vi stod där på rad och jag skuggboxandes i takt till de nästan psykedeliska tonerna av flöjtar, trummor och bjällror från orienten,
kände lukten av linnement överallt, mina nakna fötter mot ett smutsigt golv, med solen på väg ner och lokalen blev mörkare och mörkare, då tittade jag upp. Det fanns en gammal läktare som det kan finnas i sådana gamla gymnastik salar, och där kunde jag nästan se en hel hög med galna, högljudda thailändare, vifftandes med pengar och slog vad om vilken fighter som skulle vinna kvällens match. Kort sagt, det var en känsla av äkthet. Det kändes nästan som om jag var i Thailand….om Thailand hade varit 12 grader varmt och bestått endast av blonda blåögda människor ;)
Det jag vill säga är att det kändes väldigt äkta, och när jag pratade med de som tränade så visade det sig att deras tränare var old school thailändare, och det märktes.

När vi hade slagtränat klart på mitsarna (raka slag, knä och rund sparkarna som liksom går snett uppåt mot motståndarens rev ben) hade solen gått ner helt och vi flyttade ner till källaren för sparring. Där fanns en ring inklämd i en liten lokal, med orientaliska mattor på golvet och med traktor däck och frivikter. Det luktade svett och linnement och musiken flödade som förut. En boxare i varje hörn, en i mitten, sen sparrades varje person 1 minut var mot den i mitten under ett konstant flöde. Den som stod i mitten styrde tempo och slagstyrka efter sin förmåga. Jag skötte mig okej, sänker garden lite för mycket för vad som är hälsosamt när jag går på attack, men försvarar mig bättre. (Eller vad säger ni som sparrades mot mig? Kommentera gärna, och ni behöver inte vara snälla;) ).

Då och då när någon pressade mig blev jag lite rädd och gjorde den klassiska ”fram med raka armar och vänd bort huvudet”. Något som är ruskigt ineffektivt. Detta fenomen har alltid intresserat mig, att våra försvars mekanismer är så djupt rotade mot situationer som dessa. Jag vet ju om att det inte är farligt, att min sparringpartner inte kommer att skada mig, och att de smällar jag får inte är farligare än att nicka en fotboll (snarare tvärtom oftast). Ändå tar man till dessa positioner, fast än att jag vet att det vore bättre för mig att bara höja och täta till garden, spänna magmusklerna och försöka cirkuler. Svårare än så är det inte. Vad säger ni kära läsare? Tankar, funderingar?

Efter träningen snackade jag lite som jag brukar göra. Det visade sig att alla visste vad MMA var och att de flesta kollar UFC då och då, men ett svar var frekvent förekommande: ”När dom kommer till marken blir det så tråkigt”. De förstod att Submission brottning är svårt och super teckniskt, men det var inte deras grej helt enkelt. Fighters som gick hem var Liddell, GSP och A.Silva. Jag sa att jag gärna demonstrerar någa moves om nån var intresserad. Två killar som skulle sparras extra hakade på och jag visade armbar och bentriangel. Ene killen var grekisk-romersk brottare och när han tog tag i mig för att själv demonstrera lite så fattade jag varför brottare varit så framgångsrika inom MMA:n. Vilken styrka! Vilken snabbhet. Hade han varit en mer elak människa skulle han utan problem kunnat slamma mig till stenåldern.

Detta var en cool upplevelse för att den var så rough. Det var old school Muay Thai, huvudtränare är Tawatchai Sainonsree och klubben har även en svensk mästare i Alexander Arutynan. Inte illa pinkat för lilla Mariestad.

Tack till alla på klubben.

Tack för att ni läste.

//Alexander

Ps: Kommentera nedan, annars blir det 20 lowkicks.

Lämna kommentar!

Följ kommentarerna via RSS.

* Obligatoriska fält

MMABloggen har stöd för Gravatars. För att skaffa din egna Gravatar, registrera dig på http://www.gravatar.com.