Hem » Krönikor, UFC

The death of Forrest Griffin

12 augusti 2009 kl.15:07 av Alexander Öhrstrand | 3 kommentarer

Brian Wilson var den i bandet Beach Boys som var mest musikaliskt begåvad. 1966 när de andra åkte ut på en Japan turné stannade Brian hemma i USA och skrev och text och musik till en skiva. Brian gick totalt in i sig själv, bodde i studion, provade järva nya grepp och kramade fram all konstnärligt nyskapande och talang han kunde ur sig själv. Resultatet blev skivan Pet Sounds. Ett nyskapande verk som räknas som en av de största pop skivorna genom tiderna och Brian blev geniförklarad. Sen släppte Beatles en skiva som hette Sgt. Peppers Lonley Hearts Club Band. Den första koncept skivan, som handlar om ett band som inte finns, som använde blåsinstrument och elgitarrer och pratar om flickor med kaledioskopögon. Albumets omslag är designat av en konstnär som det visade sig Beatles hittat på. Och Beatles hade lekt fram detta album. De lät t.o.m Ringo sjunga en låt. Brian Wilson lyssnade på skivan och blev av detta….sinnesjuk. Han fick ett nervöst sammanbrott och låstes in.

Vad har detta med MMA att göra frågar ni er? Ni ser nog sambandet. Anderson Silva är Forrest Griffins Sgt. Peppers.

När jag satt på lördagsnatten och tittade på UFC 101 och hinkade litervis med kaffe för att undvika att somna, så kom till sist den där stunden då jag inte behövde kaffe för att hålla ögonen uppe. Med alla förväntningar och allt adrenalin som nu befann sig i min kropp hade jag inte somnat om du så gett mig all narkos från Sahlgrenska. Spindeln skulle fightas! Och den riktiga spindeln, inte Kendal ”Da Spyder”, som borde bli tvungen att byta namn för att det är förnedrande för Anderson att ens förnimmas i samma mening som Kendall. Jag satt där och skakade av nervositet som jag alltid gör när Anderson ska fightas. Kommer den här gången bli gången han loosar? Kommer Forrest lösa gåtan. Han är stor, stark, uthållig, fan Fan FAN.

Forrest gör entre. Sen Silva. Bara där visar han sin storhet, sin överlägsenhet. Han låter dig vänta, dansar långsamt mot buren, tar sin tid. Låter dig stå där i buren i mörkret och höra DMX säga Aint no sunshine when it´s on.

Och låter dig undra vad som kommer hända, hur kommer det vara att slåss mot honom. Tvivlet kanske tar fäste, om så bara för en sekund. Du försöker skaka bort det, kanske går det kanske inte. Jag vet inte, kanske Forrest och de andra inte alls tänkte så. Jag vet inte. Men jag vet att när Silva väl satte igång så lekte han med Forrest ungefär som en svartbältare hade gjort med en vitbältare. Och när avgörandet kom, när Forrest, som är före detta LHW mästare, satsade framåt med en kombination. Då såg det ut som om ett fyllo som svingar efter en dörrvakt. Ett barn som slår mot en vuxen. Silva lutade sig bakåt lite och la en jabb i ansiktet. Höften och fötterna roterade inte. Bara en liten arm jabb. Medans han fortfarande backade. Men bara sådär….så var det slut. Forrest var utslagen och höjde armarna och bad om nåd. Och där dog Forrest Griffin. Tänk på det.

Forrest har bevisat att han inte kan vara mästare. När han blev det var han enligt egen utsaga obekväm och besvärad av det. Han förlorade mot Rashad och det hade väl varit okej om inte Rashad blivit manhandled av Machida. För det innebär ju att Forrest inte har skillsen att ta titeln igen om han nu skulle komma över den mentala biten. Och nu blev han förnedrad av Anderson som egentligen är mellanviktare.

Så vart går han härifrån? Mellanskiktet och på väg neråt. Jag kan se han mot Jardine tex. Men hans karriär dog igår. Vi såg Anderson göra samma sak med Rich Franklin, som aldrig kommit tillbaka efter sina två brutala förluster mot Anderson. Visst han har fightats på och vunnit lite, men det är inte samma sak som innan han mötte Anderson.

Forrest sprang ut från arenan för att han inte klarade av det hela mentalt. Han klarade inte av att han, förre detta mästare, som levt i gymmet i två månader, som lyft, sprungit, sparrats och kramat fram allt han kunde för att tighta till sitt game och mentalt ställa in sig på att han kan vinna. Han lektes med. Anderson sänkte händerna och sa slå du dina kombinationer. Och den förre mästaren missade vartenda slag. Han blev bitchslappad vid ett tillfälle. Och sen utslagen på ett sätt som fick Joe Rogan att säga ”Thats the most embarresing knockout I´ve ever seen”.

Forrest kommer ju sälja ppv:s fortfarande, folk gillar honom och han är rolig. Men han blir aldrig mer vad han var. Endast en skugga av sitt forna jag. Mästare bli han aldrig och inte ens contender.

En annan sak jag reflekterade över under galan var att Sadollah, Kendall Grove, Kenflo och Forrest blev alla bortplockade ganska enkelt. Deras gemensamma nämnare gott folk.

3 kommentarer »

  • Alexander on tour skrev:
    28 november 2009 kl. 14:15

    Var tog alla mina underbara 75 kommentarer vägen?
    Nu står min här mol alena:(

  • Joakim Borgudd skrev:
    29 november 2009 kl. 16:36

    Vi har ju fört över dessa grejor manuellt, så inga kommentarer med, vill du titta på dom får du in i gamla bloggen ;)

  • MMABloggen » Blog Archive » Slutet gott allting gott? skrev:
    16 december 2009 kl. 12:30

    [...] och annan krönika från mig i framtiden, man vet aldrig. Jag fick lite blodad tand efter att min Forrest Griffin krönika fick 75 kommentarer. Men oavsett så får ni nog se mindre av mig här [...]

Lämna kommentar!

Följ kommentarerna via RSS.

* Obligatoriska fält

MMABloggen har stöd för Gravatars. För att skaffa din egna Gravatar, registrera dig på http://www.gravatar.com.