Hem » TUF10, UFC

TUF10:6 – Beta male

22 oktober 2009 kl.22:29 av Elias Messias | Inga kommentarer

Inför kvällens avsnitt var jag beredd på att reta mig på Rampage och hans oerhört respektlösa och pinsamma beteende, men nu när jag sett avsnittet känner jag att det blev för mycket. Jag säger bara: Rampage! – Vad säger ni?

Nu var det inte bara Rampage som bedrev en mobbningskampanj – de flesta i det där huset har nog gjort sig skyldiga till ett tiotal ursäkter och ett tjugotal Hail Mary. Både Darrill Schoonover och Zak Jensen har i huset blivit utsatta för respektlösa kommentarer och i kvällens avsnitt fick de båda mötas i en relativt underhållande, om än kort, fight. I Schoonovers fall kändes det som att denna fight var ett steg på vägen mot en dröm, men i Jensens fall betydde denna fight mer än så. Hans brott var att han var tystlåten, hans straff var utanförskap och trakasserier och hans enda väg till upprättelse var att vinna en fight – att vinna över initiativet till Team Rampage och därigenom vinna en plats i Team Rampage.

Nu blev det inte så att han vann fighten, men jag tror att han visade tillräckligt mycket hjärta för att bli accepterad i gruppen. Han hade ju trots allt inte Titties. Hans brott var ett beteende och det brottet kanske gick att sona. Värre är det för Schoonover som gjort den stora tabben att bli Rampage’s föremål för bekräftelse – att bli det medicinskåp ur vilken Rampage dricker sin dagliga kur mot respekt och självinsikt. Det är svårt att avsäga sig den rollen då makten, hur man än vrider på det, alltid ligger hos förtryckaren. I detta läge är offret maktlöst och vid varje försök till motstånd skyfflas ytterligare en spade stenkol in i kaminen.

Nu ska jag inte gräva ner mig i detta träsk ännu en gång. Det handlar faktiskt också om fighting. Schoonover besegrade alltså Jensen med en triangel choke en bit in i första ronden, efter en kortare slagväxling, lite greco-roman och lite G & P. Till en början såg Jensen ut att kunna ta sig ur den ännu inte alltför tighta choken, men han blev nog lite för bekväm då han upptäckte att han faktiskt fick hammerpuncha Schoonover i ansiktet relativt obestraffat.

Efter kvällens avsnitt består följande intryck: Jensen har eventuellt etablerat sig någorlunda i gruppen. Schoonover har fortfarande Titties. Rampage är fortfarande en osäker mobbare i konstant behov av bekräftelse- gärna på andras bekostnad och… Initiativet ligger fortfarande hos Team Rashad.

Inför nästa veckas avsnitt finns följande att se fram emot: Är Marcus Jones bra? Även fast detta avsnitt kändes någorlunda underhållande kan jag fortfarande inte känna mig gripen av denna säsong. Nu ska jag övergå till att läsa Dan Brown’s senaste bok The Lost Symbol. Där kan jag åtminstone vänta mig cliffhangers.

Förövrigt anser jag att det kändes lite dåligt att Tiki öppet visade sig ivrig över att Zak’s skada skulle hindra honom från att kunna fightas så att Kimbo skulle få en ny chans. Jag vill också att Kimbo ska få en chans till, men om jag hade varit coach hade jag suttit tyst och hoppats och sedan sett förvånad och något förtvivlad om någon av mina fighters fick förhinder – som när man spelar kubb med familjen och svärmor tvingas springa iväg och röra om i kitteln.

Lämna kommentar!

Följ kommentarerna via RSS.

* Obligatoriska fält

MMABloggen har stöd för Gravatars. För att skaffa din egna Gravatar, registrera dig på http://www.gravatar.com.